MybelovedTFB

Hej.
jag sitter här och lyssnar på good charlotte. Tack vare twitter egentligen, för joel hade twittrar om en länk att benj hade laggt ut ohörda GC låt/låtar... så jag lyssnade på dem... och satte på lite gammal hederlig GC sen. I still love them. De får mig att minnas, de får mig att härda ut. 
sitter och tänker tillbaka, på några tossiga dagar i blekinge. Där jag spenderade valborg. 
vi åkte på torsdagen, samma dag som jag hade intervjun och även valborgsmässoafton.
kom fram på kvällen och åt pizza och pratade, kollade på get smart, spelade pratmakarna och pratade typ, vad jag kommer ihåg. fredagen var lovely, varmt och skönt och nämnde jag att vi var vid havet? lovely ass motherfucker. 
så kan det va. Efter mycket kukiluande och felkörning så blev mina hundar av släppta för en passning... innan dess badade joffeposs, kikipick och ninnipinn. vi gick med hundarna, osv och spelade något racket spel. när hundarna blev hämtade började vi laga mat och sånt, tacos... men sen efter maten och all disk och sånt skulle plockas iordning och sånt, jag hjälpte till lite i did, men inte tillräckligt, i agree. enav anledningarna till de som skedde sen var att jag sa nej till att diska, vilket gav mig stora skuldkänslor och ångest över vilken dålig människa jag var, fick också massa bilder i huvudet, men det var inte som de kanske trodde det var, det var enbart självdestruktiva bilder. Och de ville inte försvinna, jag försöke få bort dem, men jag tror i min iver att jag tvingade kvar dem.  så jag tog påmig och sprang ut. det enda jag kunde säga var, de vill inte försvinna så jag måste, jag måste.
jag hoppade över stenmuren och sprang längs vägen, först ner till stället vi mött mamma och satte mig på en sten, la mig ner i ett desperat försök att glömma. men det funkade inte, knallade en liten bit till. men vände då jag fick ännu mer skuldkänslor över om de märkt att jag försvunnit och att dt inte var rättvist mot dem att göra så. så ännumer förbannad på mig själv vände jag och gick hem till ks stuga. möttes av joffi och kick. skulle pull a prank on the others, men got caught. jag trodde inte de skulle hunnit märka något och sånt, men jo. men slutet gott allting gott, kanske.
jag känner mig bara så osäker alltid. jag vet inte vad de tycker om mig egentligen, förutom att jag kan vara ett tråkigt psykfall, som inte kan prata eller berätta historier eftersom jag låter som ross när han pratar om paleonologi eller nått.
ska ta och träna imorgon, kan behövas. fan.
om en vecka kanske jag har ett hål, i tungan :D
// MANDA .- people tell you that its foolish to believe that theres someone out there that feels the samem. to feel the hope that you do

Allt vänds upp och ner, på två minuter. på två minuter. av en mening. Men det har ingen mening, ingen betydelse. från att bara vara lite halvt apatisk och förträngd ångest över att man inte pluggat till att alla halvbyggda murar bara rasar ner. inom loppet av två minuter är allt nere på det lägsta. klumpen i bröstet tillbaka... varför? för att en mening kan framkalla det, för att jag vill ha den antagligen. för helt ärligt jag bryr mig inte, men måste göra det ändå, varför vill jag bry mig när jag inte gör det? för jag vill också vara normal, jag vill med vara en sån som har crushar och grejjs som alla andra... men jag orkar inte med allt skit.
jag har inte pluggat. failing kommer ju to mind AGAIN!  FUCK FUCK FUCK FUCK, varför? varför kan jag inte vara bra på det? men visst, man har fan förjänat att vila lite, men det ger bara mer ångest när man gör det ju.
haha kul, nu kommer snart krokodiltårar med.
and now you're worse than sad...

jag väntade mig att ha något att gömma mig i... ett teveprogram eller så, som jag alltid gjorde förut, böcker och tvn var mina bästa vänner, för jag hoppade in i någon annans liv. jag behövde inte bry mig om mig själv, jag behövde inte tänka alls. jag bara var... eller nej, jag fanns inte, jag var med på alla deras äventyr och grejer , men jag spelade ingen rooll, jag var en watcher. och nu? den jävla hockeyn är ju bara igång... och jag orkar inte byta kanal.. och jag orkar ingenting, min energi försvann. min lust till att göra saker försvann.

kul att jag sitter i min skitiga svarta fotölj med en ännu skitigare fotpall (damm och hundhår is the shit) framför tvn som jag har vänt, med laptop i knäet och ipoden på med hörlurar i öronen. jag stirrar och klagar och känner mig konstig. jag ser inte riktigt texen som jag skrivir, det är suddigt. men det här är min tisdag kväll. den har bestått av att sitta i denhär fåtöljen och kolla på tv och snappa upp datorn i pausen. de kallas liv. jag tar inte intiativ till att göra något, men visst jag tänkte mig att jag skulle you know plugga. men have i? oh no. men fan, jag börjar imorgon. jag ska. men det gör mig med ledsen. det känns som om allt kommer bli skit.

jag vill pierca mig om fyra veckor... men då måste jag göra min oral innan. fuck it.... måste börja öva ¨på det med. fan fan fan. jag vet inte vad jag ska göra. jag förstår inte vad kanal fem håller på med nu. haha. de ger mig inte det jag vill ha.
fan.
inget går nånsin bra.
bright lights big cities... ge mig? jag vill härifrån, och det genast. kommer jag någonsin ta mig härifrån? det är ju läskigt, så jag vet inte, men jag vill, oh my god du vet inte hur mycket jag vill. helst utomlands, men ska man våga flytta utomlands/till england helt själv? inte känna någon whatsoever. no family nada. visst jag är inte så fond of mine men  i kinda need 'em.
jag tror att allting är lite konstigt just nu och jag vet inte vad jag ska tänka och tycka och grejja. fan. fan fan.
okej jag har inte alls användt fan mycket i detta inlägget... bara varannat ord typ - fan.

jag måste så träna imorgon, rejält.
this is how i disappear.

and you dont have to worry, game over, schack mate (?), i know, this is how i disappear... forever you'll never know.

// Manda - i dont have anywhere to go, until you die