MybelovedTFB

Allt vänds upp och ner, på två minuter. på två minuter. av en mening. Men det har ingen mening, ingen betydelse. från att bara vara lite halvt apatisk och förträngd ångest över att man inte pluggat till att alla halvbyggda murar bara rasar ner. inom loppet av två minuter är allt nere på det lägsta. klumpen i bröstet tillbaka... varför? för att en mening kan framkalla det, för att jag vill ha den antagligen. för helt ärligt jag bryr mig inte, men måste göra det ändå, varför vill jag bry mig när jag inte gör det? för jag vill också vara normal, jag vill med vara en sån som har crushar och grejjs som alla andra... men jag orkar inte med allt skit.
jag har inte pluggat. failing kommer ju to mind AGAIN!  FUCK FUCK FUCK FUCK, varför? varför kan jag inte vara bra på det? men visst, man har fan förjänat att vila lite, men det ger bara mer ångest när man gör det ju.
haha kul, nu kommer snart krokodiltårar med.
and now you're worse than sad...

jag väntade mig att ha något att gömma mig i... ett teveprogram eller så, som jag alltid gjorde förut, böcker och tvn var mina bästa vänner, för jag hoppade in i någon annans liv. jag behövde inte bry mig om mig själv, jag behövde inte tänka alls. jag bara var... eller nej, jag fanns inte, jag var med på alla deras äventyr och grejer , men jag spelade ingen rooll, jag var en watcher. och nu? den jävla hockeyn är ju bara igång... och jag orkar inte byta kanal.. och jag orkar ingenting, min energi försvann. min lust till att göra saker försvann.

kul att jag sitter i min skitiga svarta fotölj med en ännu skitigare fotpall (damm och hundhår is the shit) framför tvn som jag har vänt, med laptop i knäet och ipoden på med hörlurar i öronen. jag stirrar och klagar och känner mig konstig. jag ser inte riktigt texen som jag skrivir, det är suddigt. men det här är min tisdag kväll. den har bestått av att sitta i denhär fåtöljen och kolla på tv och snappa upp datorn i pausen. de kallas liv. jag tar inte intiativ till att göra något, men visst jag tänkte mig att jag skulle you know plugga. men have i? oh no. men fan, jag börjar imorgon. jag ska. men det gör mig med ledsen. det känns som om allt kommer bli skit.

jag vill pierca mig om fyra veckor... men då måste jag göra min oral innan. fuck it.... måste börja öva ¨på det med. fan fan fan. jag vet inte vad jag ska göra. jag förstår inte vad kanal fem håller på med nu. haha. de ger mig inte det jag vill ha.
fan.
inget går nånsin bra.
bright lights big cities... ge mig? jag vill härifrån, och det genast. kommer jag någonsin ta mig härifrån? det är ju läskigt, så jag vet inte, men jag vill, oh my god du vet inte hur mycket jag vill. helst utomlands, men ska man våga flytta utomlands/till england helt själv? inte känna någon whatsoever. no family nada. visst jag är inte så fond of mine men  i kinda need 'em.
jag tror att allting är lite konstigt just nu och jag vet inte vad jag ska tänka och tycka och grejja. fan. fan fan.
okej jag har inte alls användt fan mycket i detta inlägget... bara varannat ord typ - fan.

jag måste så träna imorgon, rejält.
this is how i disappear.

and you dont have to worry, game over, schack mate (?), i know, this is how i disappear... forever you'll never know.

// Manda - i dont have anywhere to go, until you die