There's no communication, I cant read your mind

Hej.
jag sitter här och lyssnar på good charlotte. Tack vare twitter egentligen, för joel hade twittrar om en länk att benj hade laggt ut ohörda GC låt/låtar... så jag lyssnade på dem... och satte på lite gammal hederlig GC sen. I still love them. De får mig att minnas, de får mig att härda ut. 
sitter och tänker tillbaka, på några tossiga dagar i blekinge. Där jag spenderade valborg. 
vi åkte på torsdagen, samma dag som jag hade intervjun och även valborgsmässoafton.
kom fram på kvällen och åt pizza och pratade, kollade på get smart, spelade pratmakarna och pratade typ, vad jag kommer ihåg. fredagen var lovely, varmt och skönt och nämnde jag att vi var vid havet? lovely ass motherfucker. 
så kan det va. Efter mycket kukiluande och felkörning så blev mina hundar av släppta för en passning... innan dess badade joffeposs, kikipick och ninnipinn. vi gick med hundarna, osv och spelade något racket spel. när hundarna blev hämtade började vi laga mat och sånt, tacos... men sen efter maten och all disk och sånt skulle plockas iordning och sånt, jag hjälpte till lite i did, men inte tillräckligt, i agree. enav anledningarna till de som skedde sen var att jag sa nej till att diska, vilket gav mig stora skuldkänslor och ångest över vilken dålig människa jag var, fick också massa bilder i huvudet, men det var inte som de kanske trodde det var, det var enbart självdestruktiva bilder. Och de ville inte försvinna, jag försöke få bort dem, men jag tror i min iver att jag tvingade kvar dem.  så jag tog påmig och sprang ut. det enda jag kunde säga var, de vill inte försvinna så jag måste, jag måste.
jag hoppade över stenmuren och sprang längs vägen, först ner till stället vi mött mamma och satte mig på en sten, la mig ner i ett desperat försök att glömma. men det funkade inte, knallade en liten bit till. men vände då jag fick ännu mer skuldkänslor över om de märkt att jag försvunnit och att dt inte var rättvist mot dem att göra så. så ännumer förbannad på mig själv vände jag och gick hem till ks stuga. möttes av joffi och kick. skulle pull a prank on the others, men got caught. jag trodde inte de skulle hunnit märka något och sånt, men jo. men slutet gott allting gott, kanske.
jag känner mig bara så osäker alltid. jag vet inte vad de tycker om mig egentligen, förutom att jag kan vara ett tråkigt psykfall, som inte kan prata eller berätta historier eftersom jag låter som ross när han pratar om paleonologi eller nått.
ska ta och träna imorgon, kan behövas. fan.
om en vecka kanske jag har ett hål, i tungan :D
// MANDA .- people tell you that its foolish to believe that theres someone out there that feels the samem. to feel the hope that you do


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0