Once again my mind is screamin'
Hej hej hemskt mycket hej.
Igår var en trevlig dag. Åkte till alvesta för att hälsa på Joffin, med på äventyret var Kicki, Nina och Hallinder. Trevligt vare jao jao jao jao. massa pratande om saker och lite spelande. vi skulle kolla film, men det bidde ingen. ja bidde.
sen så, sen så åkte jag hem till gemla. till far min. där sov jag på en madrass på golvet. en jobbig jäkla madrass. sov i två timmar innan jagvaknade och var paranoid... orkade inte gå upp i mörkret så gick inte upp förrän sju typ... sen så somnade jag om och gick upp igen vid nio. åt frukost med papi och efter ett tag så gick jag ner till bussen och kicki som har busshållplats right outside her window nästan, hon gick till min hållplats, mest för att jag ehe hade typ gått dit tidigt hahahah.
sen åkte vi buss till växjö och hem till mig jao. och därifrån gick vi till willys och handlade, sen hem och börja baka Cookies for cancer yeeeeeh! as najs jao. fem chocolatefudge cake tårtor och en sats brownies, as najs jao.
två senaste dagarna i kort.
nu så sitter jag och tänker... eller det gör jag egentligen inte. jag skjuter upp mina läxor och låtsas tänka. men jag tänker inte. jag vet inte vad jag borde tänka på. jag har tråkigt. jag orkar inte. jag vet inte vad jag ska säga...
nej. jag vet inte. haha. det är lite frustrerande att inte kunna veta om det blev läst eller inte. men på det hela stora så bryr jag mig inte, inte om the outcome iaf. bara kul om han hade läst det och as i said put a smile in his pocket. that would have been nice.
theres nothing i can do about it now.
jag måste ta tag i mitt liv. skaffa mig lite självdiciplin. det är inget på tv nu.... jag ska fan ta och försöka skriva reviewerna... men grejen är att jag glömde den boken equals i do not have the paper, so id rather do it tomorrow. men för kabukin behövde man inte ha reviepapperet, den skulle förövrigt varit inlämnade förra veckan.... och jag har inte börjat.. .men det är för jag inte fattade. jag måste sluta ge upp. jag tog inte hem matteläxan för jag inte fattade.
jag har delvis fullgjort det där med att våga mer. fast egentligen vad jag gjorde var inte så mkt att våga, det var mer att jag inte brydde og om vad som skulle hända. jag tänkte inte. jag orkade inte.
mycket vet jag inte. kan inte. vet inte vill inte.
jag undrar om det är post traumatisk stress efter cancern som har plågat mig i depressionens tecken? pappa försökte prata om det, på ett av sina lustiga sätt. han tycker man ska ta tag i det innan man gräver ner sig mer. jag har ju redan erkännt för dem att jag varit/är mer eller mindre deprimerad. jag sa bara att ja, men min bror ska ju bli psykolog... och pappa bara, ja fast det är kanske inte värt att vänta sju år på honom....
haha och jag kan så inte fatta att han ska bli det... kan inte tänka mig han som det....
jag vet inte vad vi kan göra. eller ja, nu vet jag inte vad jag skriver. fuck it fuck it.
jag orkar inte slösa mer tid här nu då... ska försökavara duktig, right...
// Manda - learn to find your tranquility.
Igår var en trevlig dag. Åkte till alvesta för att hälsa på Joffin, med på äventyret var Kicki, Nina och Hallinder. Trevligt vare jao jao jao jao. massa pratande om saker och lite spelande. vi skulle kolla film, men det bidde ingen. ja bidde.
sen så, sen så åkte jag hem till gemla. till far min. där sov jag på en madrass på golvet. en jobbig jäkla madrass. sov i två timmar innan jagvaknade och var paranoid... orkade inte gå upp i mörkret så gick inte upp förrän sju typ... sen så somnade jag om och gick upp igen vid nio. åt frukost med papi och efter ett tag så gick jag ner till bussen och kicki som har busshållplats right outside her window nästan, hon gick till min hållplats, mest för att jag ehe hade typ gått dit tidigt hahahah.
sen åkte vi buss till växjö och hem till mig jao. och därifrån gick vi till willys och handlade, sen hem och börja baka Cookies for cancer yeeeeeh! as najs jao. fem chocolatefudge cake tårtor och en sats brownies, as najs jao.
två senaste dagarna i kort.
nu så sitter jag och tänker... eller det gör jag egentligen inte. jag skjuter upp mina läxor och låtsas tänka. men jag tänker inte. jag vet inte vad jag borde tänka på. jag har tråkigt. jag orkar inte. jag vet inte vad jag ska säga...
nej. jag vet inte. haha. det är lite frustrerande att inte kunna veta om det blev läst eller inte. men på det hela stora så bryr jag mig inte, inte om the outcome iaf. bara kul om han hade läst det och as i said put a smile in his pocket. that would have been nice.
theres nothing i can do about it now.
jag måste ta tag i mitt liv. skaffa mig lite självdiciplin. det är inget på tv nu.... jag ska fan ta och försöka skriva reviewerna... men grejen är att jag glömde den boken equals i do not have the paper, so id rather do it tomorrow. men för kabukin behövde man inte ha reviepapperet, den skulle förövrigt varit inlämnade förra veckan.... och jag har inte börjat.. .men det är för jag inte fattade. jag måste sluta ge upp. jag tog inte hem matteläxan för jag inte fattade.
jag har delvis fullgjort det där med att våga mer. fast egentligen vad jag gjorde var inte så mkt att våga, det var mer att jag inte brydde og om vad som skulle hända. jag tänkte inte. jag orkade inte.
mycket vet jag inte. kan inte. vet inte vill inte.
jag undrar om det är post traumatisk stress efter cancern som har plågat mig i depressionens tecken? pappa försökte prata om det, på ett av sina lustiga sätt. han tycker man ska ta tag i det innan man gräver ner sig mer. jag har ju redan erkännt för dem att jag varit/är mer eller mindre deprimerad. jag sa bara att ja, men min bror ska ju bli psykolog... och pappa bara, ja fast det är kanske inte värt att vänta sju år på honom....
haha och jag kan så inte fatta att han ska bli det... kan inte tänka mig han som det....
jag vet inte vad vi kan göra. eller ja, nu vet jag inte vad jag skriver. fuck it fuck it.
jag orkar inte slösa mer tid här nu då... ska försökavara duktig, right...
// Manda - learn to find your tranquility.
Kommentarer
Trackback
