Nothing is supposed to go well
hej hej hej...
sitter här, ännu en dag i mörker, men något ljusare än gårdagen kanske... men ändå mörkt, it never slips away.
Jag missade att åka till Ea i torsdags för jag hade inte koll på dagarna och jag åt middag och övningskörde hos pappa... väldigt extemt störande.
jag sitter också här med en ensamhets känsla, känner mig smått övergiven, tror jag. Och jag kommer bli, mina syskon flyttar samtidigt och pappa bor inte här, bara mamma och hundarna såklart, som också antingen piggar upp eller trycker ner mig. Som alla andra iofs...
jag kommer snart börja ett av de tuffaste åren, i plugg väg just nu... och jag är redan stressad... stressad och way down in the dark... vilket ger problem. jag vill bara säga JA, ja snälla beställ tiden åt mig, gör det, gör det! Men jagvet inte om det kommer göra någon nytta, kommer jag försöka göra någonting åt det? Kommer jag verkligen det? Internet terapi... kommer det hjälpa, är det rätt väg för mig? Förvisso så vill jag inte prata med någon, de har inte någonting med mig att göra, men kommer jag ägna den tiden åt terapin som man ska? kommer jag göra läxorna, kommer jag må bättre? '
Jag hatar att allt kan få ner mig i ett blixtslag... hur allt bara kan ändras...
som med bilkörningen tänker jag bara att det går bra så går det inte bra längre...
jag är orolig och rädd, JA det är jag. För allt...
och ja jag vill att min bror kommer hem, men det är en jävla månad kvar... han kommer ev hem två dagar innan skolan börjar.
jag måste, måste, måste fortsätta med EE och edit the IA...
Plan för morgondagen.
Gå upp, innan tio/tio.
Köra 11.20
Gå med hundar
Universitet, skaffa lånekort etc...
Försöka göra någonting vettigt...
// MANDA - You never know what is coming for you
sitter här, ännu en dag i mörker, men något ljusare än gårdagen kanske... men ändå mörkt, it never slips away.
Jag missade att åka till Ea i torsdags för jag hade inte koll på dagarna och jag åt middag och övningskörde hos pappa... väldigt extemt störande.
jag sitter också här med en ensamhets känsla, känner mig smått övergiven, tror jag. Och jag kommer bli, mina syskon flyttar samtidigt och pappa bor inte här, bara mamma och hundarna såklart, som också antingen piggar upp eller trycker ner mig. Som alla andra iofs...
jag kommer snart börja ett av de tuffaste åren, i plugg väg just nu... och jag är redan stressad... stressad och way down in the dark... vilket ger problem. jag vill bara säga JA, ja snälla beställ tiden åt mig, gör det, gör det! Men jagvet inte om det kommer göra någon nytta, kommer jag försöka göra någonting åt det? Kommer jag verkligen det? Internet terapi... kommer det hjälpa, är det rätt väg för mig? Förvisso så vill jag inte prata med någon, de har inte någonting med mig att göra, men kommer jag ägna den tiden åt terapin som man ska? kommer jag göra läxorna, kommer jag må bättre? '
Jag hatar att allt kan få ner mig i ett blixtslag... hur allt bara kan ändras...
som med bilkörningen tänker jag bara att det går bra så går det inte bra längre...
jag är orolig och rädd, JA det är jag. För allt...
och ja jag vill att min bror kommer hem, men det är en jävla månad kvar... han kommer ev hem två dagar innan skolan börjar.
jag måste, måste, måste fortsätta med EE och edit the IA...
Plan för morgondagen.
Gå upp, innan tio/tio.
Köra 11.20
Gå med hundar
Universitet, skaffa lånekort etc...
Försöka göra någonting vettigt...
// MANDA - You never know what is coming for you
Kommentarer
Trackback
