Sometimes you just dont know
Ibland är det svårt att veta. Det är det faktiskt.. Svårt att veta vad man ska göra, vad man ska säga. Speciellt vad man ska säga. Särskilt när man inte får så mkt tillbaka. Ska man säga något då eller bara gå? Jag har faktiskt inte en aning. Ibland känns allt så grått och shitty. jag vet inte. För tänk om man skulle säga något fel så allt bara blåser bort. Men om det ändå inte har något liv, är det någon mening att låta något vara osagt? Finns det något som kan vara osagt? Finns det ord kvar eller har de dött ut? Så om man lämnar det, lämnar man verkligen något? Eller bara rester från middagen igår? Den verkliga frågan är väl, hur får man reda på det? Om det är dött/levande, om det finns några ord. Allt man behöver är ett gensvar och om det är det man söker.. så kanske det är försent. Ska man kalla det dött då? Eller hoppas på att middagen kokar upp igen och är så gott som ny och kan mätta många magar i flera dagar?
Man vet aldrig. Och människor överhuvudtaget är så jäkla komplicerade. iaf endel.. man vet inte vad som ska gå och vad som inte gör det.. Jag är rädd att jag måste plugga snart.. på ord och sånt. Jag borde fan göra det. Och sätta in papper i pärmen och sånt... I really should. Får ta det någon söndag eller nåt. HAHA. Eller någon eftermiddag efter jobbet. Som jag inte känner för att börja på, men ändå är jag lite excited. Det ska bli kul, men lite synd att det är during the sun hours! So pitiful.
Jag har förträngt det innan.. men jag tror att jag är rädd för att få cancer igen. Det är ingenting som jag vill ha. Men skulle jag få det igen skulle jag se det som min tur att dö typ. Jag skulle inte vilja ha massa mediciner. Jag vill inte förlora håret igen... Jag missade så mkt på grund utav det. När alla andra hade femtielva pojkvänner och sånt... Jag hade det inte.
Får ta det en annan gång
// MANDA - im afraid to be afraid
Man vet aldrig. Och människor överhuvudtaget är så jäkla komplicerade. iaf endel.. man vet inte vad som ska gå och vad som inte gör det.. Jag är rädd att jag måste plugga snart.. på ord och sånt. Jag borde fan göra det. Och sätta in papper i pärmen och sånt... I really should. Får ta det någon söndag eller nåt. HAHA. Eller någon eftermiddag efter jobbet. Som jag inte känner för att börja på, men ändå är jag lite excited. Det ska bli kul, men lite synd att det är during the sun hours! So pitiful.
Jag har förträngt det innan.. men jag tror att jag är rädd för att få cancer igen. Det är ingenting som jag vill ha. Men skulle jag få det igen skulle jag se det som min tur att dö typ. Jag skulle inte vilja ha massa mediciner. Jag vill inte förlora håret igen... Jag missade så mkt på grund utav det. När alla andra hade femtielva pojkvänner och sånt... Jag hade det inte.
Får ta det en annan gång
// MANDA - im afraid to be afraid
Kommentarer
Trackback
