I did it
Jag klarade IB.
Jag klarade det. Jag fick 30 poäng. Vilket egentligen är bra. Men jag är inte nöjd.
Jag kan nog inte fatta att det är över. 30 poäng är 16.04 i svenska.
Men det är mest för att det är fyra poäng som jag trodde att jag skulle få som jag inte fick.
Vilket stör mig.
Men jag borde vara super glad..
Fattar nog inte att det är över.
Ångesten växer.
Dessutom så kan ju min plan ta fart; jag kan åka till USA. Jag behöver inte komma tillbaka till Katedral.
Jag behöver inte komma tillbaka.
Jag kan inte låta någon stå i vägen för min plan. Åker jag inte till USA nu kommer jag aldrig göra det.
Vad skulle få mig att inte vilja det? Mr Excuses? Vi är inte ens ihop nu och om vi skulle bli kanske vi redan gjort slut då och why would he be in my way? Gör jag inte det nu then it will never happen. Det är rätt tid att göra det.
Jag vill göra det. Men jag vill inte. Men jag vill. Frågan är; Vill jag ta hand om barn i ett år? Å andra sidan hur häftigt hade det inte varit?! Då kan jag äta Ben&Jerrys and stuff. I England hade jag fått finare accent.
Jag fattar inte att framtiden kan hända.
Jag kan åka till USA. Jag kan leva. Jag kan göra nästan vad jag vill (Hade jag fått 40 hade jag kunnat göra vad jag vill)
Fan. Jag är stor nu. Jag är fan vuxen.
Tack och hej,
MANDA